Jade - direkt från USA

Jag utlovade en update, det blev inte riktigt som planerat. Men vi kör nu istället, här kommer en ytterst kort resumé...

Skolan har som sagt börjat, det är riktigt härligt faktiskt. Har verkligen kul i skolan varje dag, trodde det skulle bli segt med samma lektioner samma tid, dag ut och dag in,  - hela tiden. Men faktiskt inte! Min klass är verkligen störtsköna, varenda en! När vi inte pluggar, så pratar vi om sverige. Dom gillar sverige! Folk har verkligen ingen aning om någonting som har med Sverige och göra, i allmänhet alltså. Här följer ett par ex. från min skola,
"Do you have cars, or do you like .. ride horses?"
"Do you have schools?"
"How does your dollars look like?"
"How much is the gas there?"
"Oh, we have Swisschoc, it's from your contry"

De må inte låta roliga, men det är bara några få av så många, och kanske blir de ännu roligare när man assosierar dem med vissa personer. Jag har slutas förvånas av folks syn på sverige, eller över huvudtaget syn på länder utanför USA.

I övrigt så har vi cheerpractise nästan varje dag. Det är sjukt roligt, och jag börjar faktiskt lära mig alla cheers nu. Det är inte lätt ska ni veta, för det första så ska man kunna alla rörelser (både armar och ben), men det är fortfarande okej, jag menar jag har ju trots allt dansat en del, för det andra så ska man kunna alla "cheers" till - alltså själva ramsan, för det tredje så måste man veta exakt när man ska göra vad. Precis samtidigt som alla andra. Förutom det, så ska man cheera emellan cheersen. När man gör allt detta på en gång, så är det inte alltid lika lätt att komma ihåg att alltid le också. Men jag jobbar på det, ni ska bara veta!

Det är verkligen fantastiskt det här med skolan i USA, framför allt kombinationen av skolan och sporter. Jag är rätt så säker på att majoriteten av alla skolor i USA har sina skollag. Just nu är det footballssäsong, inte football som i fotboll alltså, utan amerikansk football. Vi har match nästan varje fredag, det är grejer det. Hela laget går klädda i sina football shirts med sina nummer på. Vid lunch klär vi tjejer om till våra cheerdresses för att leda peprallyt. Som det låter så är det alltså för att peppa skolan och killarna för matchen, det är sjukt kul!

Vi samlas i skolans auditorium och inleder oftast med ett par cheers. Sen är det dags för killarna att komma upp på scenen, sen händer det alltid något roligt. Vi dansar, eller så sjunger dom. Ja ni förstår, vi peppar varandra! Hittils har vi cheerleaders varit så duktiga så att killarna vunnit alla deras matcher hittils, woho! GO DAWGS!

Nog om sport för ett tag, det har ju hänt mer än så.

JAG HAR FYLLT 18!!! Ja visst, jag är numera myndig. Fast det kanske inte riktigt räknas här borta, för här gäller det att vara 21 eller äldre, men jag är faktiskt inte bitter. Det enda jag kan köpa är tobaksprodukter, vilket jag inte har någon nytta av - eftersom jag inte röker. Men det gör inget, för när jag kommer hem så har jag ju i alla fall mina 18 år kvar i bagaget.

Firandet började på morgonen, blev gratulerad av mina klasskamrater och lärare. Fick flera notes, med 'Happy 18th Birthday Jade' - så himla gulligt. Eftersom det var en fredag så var det pep-rally, vi gjorde våra cheers och killarna gjorde det vi planerat för dom. När vi skulle sjunga Alma Matter (som vi sjunger varje peprally!) så ställer sig Looper framför allt, jag förstår inte riktigt varför, men så säger han: "We have a very special Birthdaykid here today", så håller han ett jättegulligt tal och avslutar med att säga att alla ska sjunga Happy Birthday. Så hela skolan sjunger Happy Birthday, Looper kramar om mig, ger mig ett kort, ler och säger - Happy Birthday! Det gjorde verkligen min dag extra speciell, så himla gulligt av alla att fixa det. Det roligaste var att jag inte hade en blekaste, så det var verkligen en överraskning! 

Efter skolan så hängde jag med Tig & Colby, vi käkade lunch och tog det lugnt hemma hos Tig. Senare kom Amandra, Philly & Macon dit. Det var dags att göra sig i ordning för matchen. Så i en himla röra (som vanligt när det gäller tjejer!) så började vi tre göra oss i ordning. Colby, Macon & Philly gjorde sig inte mycket mer besvär än att dra på sig varsin ny tröja och en keps, så lätt var det. När vi väl var framme så sa Ms Teresa, vår coach, att hon skulle be dom ropa ut i högtalarna att jag fyllde år. OH NO, tänkte jag och förbjöd henne, haha. Hela dagen och kvällen gratulerade folk mig på födelsedagen, det kändes verkligen så bra för att det kändes så hemma att bli gratulerad av vänner och bekanta.

Efter matchen så bjöd Looper mig på middag, det var tänkt att vi bara skulle ta något på vägen hem, Looper, hans familj, några andra spelare, deras familjer osv. När vi skulle betala så vägrade han låta mig betala, "Oh no, It's a birthday gift". Så himla gulligt, killar i sverige borde lära från dom här - riktiga killar det, haha. Inte bara när det gäller pengar, men vad den än gäller så är de alltid lika artiga. Så verkligen ett stort tack till alla som gjorde min dag extremt minnesvärd!

På lördagen skulle jag fira med familjen, eftersom jag inte sov hemma. Vi åt en jättegod tårta, glass osv - ni vet, amerikanare! Jag hade sagt till att jag verkligen inte önskade mig någonting, men de sa att de hade en överraskning åt mig. Jag fick inte veta något, men fick en ledtråd - triangels. Hmm, jag funderade på det ett tag, men kom aldrig fram till vad det kunde tänkas vara. Överraskningen var planerad till söndagen, och på kvällen så fick jag veta vad det handlade om. Tro mig, jag blev sååå glad!!! De hade planerat hela dagen, så här såg det ut..
Vi började med att äta en jättegod lunch, sedan tog vi oss till stranden på Hilton Head Island (så vackert!). Jag & Ta satte oss vid poolen, OH MY vad mycket snygga (& vältränade!!!) killar det fanns. Amerikanska killar är verkligen så sjukt snygga, mums! Jag gick för att beställa en cola, för hettan här nere är inte nådig. Bartendern börjar prata lite med mig, frågar vad jag kommer ifrån och så vidare. Vi kommer ganska snabbt fram till att jag ser svensk ut, eller ja - efter att jag sa att jag var svensk. Vi pratar lite till och när jag ska betala för min cola så vägrar han ta emot pengarna, "No, just come and talk to me some more". Sweet, och yes - han var söt också! Jag menar, saken var inte den att jag sparade ett par dollar - utan att alla här är så gulliga. Vi skämtade om att jag ska börja nämna att jag är svensk lite mer, haha!

Efter stranden så begav vi oss mot en marina. Därifrån skulle vi ut och segla, men det var verkligen inte som hemma. För när vi seglade ut från hamnen och bara en bit bort så såg vi delfiner. Förstår ni, delfiner precis vid segelbåten!! Jag såg helt amazed ut över allting, dom andra log mot mig och har nog fortfarande inte förstått hur faschinerad jag blev! Det var verkligen hur underbart som helst att segla på kvällskvisten, med en lätt bris i håret och fullmånen bakom ryggen. Delfinerna var verkligen pricken över it, så magiskt.

Som om inte hela dagen hade varit nog så avslutade vi kvällen med att äta på en jättefin lyxrestaurang vid vattnet. Maten var verkligen hur god som helst och servicen var toppen. Det bästa var nog att de hade färskt bröd, som smakade precis som i Sverige.

Jag hade alltså en fantastisk helg och ett underbart firande av min 18årsdag!

Det var den helgen, det har ju hänt mycket annat också...

Det är ett himla ståhej runt homecoming, det är det folk pratar om varje dag. Jag trodde prom var den stora grejen, men homecoming kommer först. (För övrigt så har jag redan blivit tillfrågad att vara date på homecoming, men jag log och försökte förklara att homecoming är i typ april - och det är långt tills dess!)
Judson frågade mig om jag ville gå med honom, det klart jag vill. Han är verkligen jättesöt och trevlig, så det ska bli roligt. I övrigt, utan att skryta, så har säkert 4-5 killar till frågat mig - ibland är det bra gött att vara svensk, haha!

Men det ska faktiskt bli roligt att uppleva homecoming, inte bara se det utan också få vara en del av det. Så det har redan börjat planeras vem som ska ha vilken klänning, det viskas i korridorerna om vem ska gå med vem. Men det mesta börjar reda ut sig, för det är ju trots allt nära nu. Tycker dom i alla fall, jag känner ingen stress då det faktiskt är ca 6 veckor kvar!

I helgen ska vi någonstans, jag har inte riktigt koll på vart. Men hur som helst så ska det bli rikigt roligt, så nu gäller det nog att packa allt man behöver för en långhelg. För vi är lediga på måndag, pga Labor Day. Det min familj påstår är det viktigaste är "bathingsuit", så jag ska nog packa ner min bikini på en gång. Det är bra lätt att packa för en helg i South Carolina!


För övrigt så har jag det hur bra som helst, det är verkligen rena drömmen här! Jag kan inte förstå att allt är sant, att det här händer mig. Jag är så lycklig, så lycklig! Jag updaterar mer när jag har tid, för övrigt så känns det rätt värdelöst - då jag känner att jag inte riktigt får ner mina känslor i ord, men jag försöker i alla fall.

What is real, is this just a dream?

Jag är hemma, jag föll inte av scenen,  jag lever ? det vill säga, jag överlevde första dagen I skolan! Nå, det är väl det många är intresserade av, så jag börjar med det?.14 Augusti, 5.45 ? Jag vaknar upp, klarvaken, hade ställt klockan så tidigt för att ha tid att snooza, nej nej ? här flyger vi upp och In I duschen. Bokstavligt talat. Jag duschar, klär på mig min cheerdräkt (förklaring följer), borstar håret och sminkar mig, noggrant, noggrant  - you never get a second chance to make a good first impression.  Jag var så nervös, snacka om att det var nära ögat flera gånger när jag fixade med mascaran. Ta mig på orden med nära ögat. Min värdpappa, Billy, hade lagat världens frukost(buffé!), det var ägg, bacon, korvar, färska frukter, grits (typ som mannagrynsgröt?), flingor av alla dess slag och allt du kan tänka dig. Jag nöjde mig med lite flingor, förklarade att jag var nervös och han log lite, samtidigt som han förstod mig väl.Jag klev in I skolan och möttes av min rektor, Ms Ada, hon var hur trevlig som helst och visade mig till mitt homeroom. Efter en stund så möttes jag av min första klasskamrat, Mike (?) ? han gav mig verkligen ett gott första intryck av klassen. Vi presenterade varandra och efter ett tag så frågade han vilken skola jag kom ifrån, jag sa att jag var från Sverige, han såg extremt chockad ut men log vänligt och bemötande. Efter ett tag kom Ms Ada in, hon sa att det var dags för oss cheerleaders att samlas. Eftersom jag numera är cheerleader (värt ett gott skratt!), så var vi tvunga att ha våra cheeruniformer på oss då vi skulle ?cheera? på scenen för att sparka igång det nya skolåret. Snacka om schoolsprit!

När alla satt sig till ro I ?aulan? så var det dags  för alla seniors att gå in, medans alla andra klasser ställde sig upp. Det är verkligen stort att vara Senior I USA, mycket större än att gå trean I gymnasiet I Sverige. När de satt sig ner var det dags för oss, the cheerleaders, vi tog plats på scenen genom att komma in klappandes och ?cheerandes?, vi tog plats på scenen och utförde vårt lilla program. Jag föll inte, tappade inte bort mig, sa inte fel ord ? I made it! Cheera är för övrigt ett konstigt ord, men jag vet inte riktigt vad jag kan kalla det om inte det, så det var fortsätta kallas cheerande. Eftersom jag ändå svänger till med lite svengelska ibland, så gör det väl ingen skillnad?

Eftersom vi var först ut så tackade rektorn oss så vänligt, jag satt äntligen avslappnad på min stol, jag hade ju trots allt klarat mitt uppdrag för dagen. Då, då kommer det.

?Oh, right, We are so proud to present our exchange student, Jade, this year. We are so lucky to have her here! Jade is from Sweden ? osv osv?. Jisses, det där hände precis inte. Som om inte det var nog, så fick jag ställe mig upp och vinka åt alla håll ? yes, här är jag!

Efter böner, sånger, cheerande, tal, the pledge of allegiance och allt som hör till så var det dags för samling I våra homeroom. Jag fick träffa hela min nya klass, och alla var verkligen hur trevliga som helst. De var nyfikna på både mig och sverige, vilket kändes lättande. Vissa killar var extra söta när de insåg att jag var svensk och välkomnade mig med 'WELCOME TO AMERICA', sweet. Jag trodde det skulle vara spänt, att jag skulle sitta ganska tyst och de andra skulle tycka att jag var någonslags freak, typ. Men istället så skrattade vi alla högt, försökte lära oss svenska och jag gjorde nog en del besvikna när vi pratade om Sverige (AKA the cold country, the place somewhere in europé,  the northern country osv) och jag faktiskt krossade vissa drömmar om isbjörnar, att vi inte ha mobiltelefoner, godis, mc donalds och liknande. Jag blev många skratt gladare, och de amerikanarna blev nog ett antal visdomar rikare.

Eftersom det var första dagen så pratade vi mest hela dagen, om Sverige, USA, junkfood, skolan och allt vi kom att tänka på. Jag kände mig redan hemma, det var verkligen en härlig känsla. Hela skoldagen var verkligen härlig, jättemånga lärare hälsade på mig, var intresserade av Sverige osv, det kändes som om jag gjorde ett väldigt bra intryck! När jag väl kom hem, så kändes allt toppen, jag hade inte bara överlevt min första dag, den var riktigt bra också!Nu till annat smått och gott?

Cheerpractise, nu när jag har kommit in lite i det hela så har jag blivit involverad i en massa lyft och liknande. Riktigt läskigt faktiskt. Men jag jobbar på det, så det här ska nog lösa sig. En annan sak, varför alltid jag i mitten? Haha! Jag är längst i squaden (och typ bland dom längsta i skolan?), så jag hamnar liksom alltid i mitten och center, lite jobbigt när man är nybörjare, haha. Som första dagen till exempel, tror ni inte jag får marschera in först av ALLA cheerleaders, bara för jag är lång. Men jag ska jobba vidare på pyramider, cheers, sprit och allt som hör till. För övrigt så är den första riktiga footballmatchen på fredag, då ska vi dit och cheera ? det ska bli sjukt spännande!

För övrigt så har jag hängt med Stephanie idag efter skolan. Hon är nog en av de som jag varit med mest hittils, hon är verkligen toppen! Idag träffade jag hennes pojkvän för första gången, han var trevlig ? så det känns fortfarande bra att umgås med henne. De var bara tvunga att ta mig på lunch Dexby?s (eller något liknande!), så vi begav oss dit för en riktigt, riktigt god lunch. Så nu slipper de oroa sig över att jag hade missat något bland det bästa i livet, i alla fall i matväg, haha!Vi satt och pratade en massa om Sverige vs USA, det känns skönt att alla jag lärt känna här är så öppna och intresserade, det gör verkligen allt lättare. Jag älskar att alla har bilar här, det är så "lätt att ta sig fram överallt. De har också sagt att "whenever you need a ride, just call someone and they'll give you one". Så alla ungdomar som jag lärt känna är så omtänksamma och allt, det underlättar verkligen.

Jag trivs fortfarande hur bra som helst, och trodde faktiskt aldrig att mitt år skulle börja så här bra. Så jag är så nöjd så, med allt här! Nu måste jag nog sova, för imorgon väntar en ny skoldag och jag är väldigt förväntansfull. Åh, jag bara älskar den där känslan, när allt är så himlans bra - så till och med skolan känns intressant! 

Jag tänker på er här hemma, men oroa er inte. Jag lever underbart här nere, i alla fall för stunden. Vänder  det, så vänder det. Men jag ska i alla fall njuta av varenda sekund så länge. Åh, God bless America!

GAAAH, imorgon börjar skolan. Jag är lite lätt nervös, eftersom det tydligen är ganska många som vet vem jag är och så. Hjälp!

Och ja, för att förtydliga det, cheersquad kallas den samlade gruppen av cheerleaders. Så jag är alltså numera cheerleader, haha! Det är rätt kul, men man känner sig lite halvlöjlig ibland? Kanske till och med ska posta en bild med mig i min cheeroutfit? Vi får se, vi får se...

Idag så har vi vår sista cheerträning innan första "uppvisningen", ni vill inte veta vad det - jo, vi ska "cheera" första dagen i skolan. Det vill säga imorgon, så efter det lär väl alla veta vem jag är, men men, haha!

Åh, just nu känns det faktiskt grymt kul att skolan börjar igen, håll tummarna - imorgon gäller det!

Smart som jag är, så har jag inte publicerat inläggen efter varje gång jag skrivit, så här kommer ett litet recap. Eller ja, det är rätt många inlägg. Så ville ni ha bilder också, här kommer det!

Åh, allt är fortfarande jättebra. Jag är nästan lite orolig för att allt hittils har varit så bra! Fast nu ska jag inte vara sån, jag antar att allt känns så bra för att jag förväntat mig det värsta!

Hur som helst, kan berätta lite om dom första dagarna i Orangeburg, så det är alltså så här det börjat..

Efter att ha kommit hit på lördag förmiddag så pratade vi lite i köket allihopa, inte om regler och sådant utan mer: "This is your home now, so feel free to take what you want and do as you please, feel home", så det kändes verkligen som om jag kommit hem. Sedan fick jag en guidetur runt om i huset och på gården, så nu vet jag hur det ser ut här. Stort är det!

Jag kände mig vansinnigt trött efter att inte ha sovit alls den natten, så jag ursäktade mig själv och gick för att sova ett par timmar. När jag la mig i min nya säng och tittade upp och såg ACn snurra i taket, solen lysa in genom fönstret så kändes det verkligen - nu är jag i USA!

Efter att ha fått ett par timmars välbehövlig sömn så var det dags för familjens första gemensamma event, 'Orangeburg Idol' finalen! För er som inte vet vad det är så är det som American Idol, fast för den här gången bara med folk från Orangeburg. Jag trodde det var mer på skoj, men allvar var det visst! De 6 finalisterna presenterades ur de 20 stycken som var kvar i tävlingen. WOW, säger jag bara! Alla var verkligen jättejätteduktiga och hade lätt platsat i vilken Idolshow som helst. Efter att varje artist hade uppträtt med två låtar var så var det dags för prisutdelning. För att vara en lokal tävling så var det inga dåliga priser vinnaren fick, men som sagt - det här är USA!

Det var också rätt kul att bli presenterad för alla av min värdmamma som "våran nya dotter från sverige", hehe. Jag fick också följa med min värdmamma till tidningen hon jobbar på, det är samma tidning som jag ska skriva min egna lilla "kolumn" för, den ska handla om livet i USA och allt som jag upplever. Det ska bli riktigt roligt!

Söndagen gick i lugnets tecken och jag sov riktigt länge, vilket var välbehövligt eftersom det hade blivit alldeles för lite sömn de två senaste veckorna! Vi tog det lugnt hela dagen och bara umgicks, det var grymt skönt att bara glida omkring i mjukiskläder halva dagen och bara prata om det enda och det andra!

Eftersom Ta' (den föredetta utbytesstudenten) fyllde år den 4e så skulle hon firas lite igår. Så vi åkte till Fatz för att äta. Maten var jättegod, men gosh så stor portioner - man kan på allvar inte ens äta hälften... haha!

Idag har vi inte gjort så mycket, just nu sitter alla med sina datorer i vardagsrummet och nördar, vi skojade precis om att vi alla är "computerholics".

Jag tror att vi har tryouts för cheerteamet i skolan idag, så jag ska dit. Jag är nervös!! Men jag får hoppas att allt går bra och att jag får vara med, jag kan tänka mig att det vore kul.

Det enda dilemmat jag har nu (observera att jag inte väljer att kalla det ett problem!) är att jag inte vet vilken skola jag ska välja. Det är rätt ovanligt att man får två skolor att välja mellan, så jag är riktigt lyckligt lottad som får det nu. Kanske ska börja med att förklara hur det ligger till,

skolan jag ska gå på är liten, väldigt liten, det är en skola med ca 100 elever från grade 1 - 12. Min klass består av 12 elever, som sagt - väldigt väldigt litet.

MEN! Om jag vill, så kanske det är möjligt för mig att byta till en större skola, det är skolan där min värdmamma jobbar. Där går det ca 1700 elever, så det är alltså väldigt stort!!

Idag har vi tryouts på den lilla skolan, så jag ska börja där först, och se sen. Jag är inte orolig, allt ordnar sig. Men vad tror ni verkar bäst?

Wow, det här är helt otroligt! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, eller jag vet snarare inte alls vart jag ska börja.

 

Jag kan börja med att säga att campet var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Det var två veckor fyllda med glädje, skratt, tårar och säkert allt livet har att bjuda på.

 

Till alla er som funderar på att åka på campet, do it! På allvar, ni kommer inte att ångra det. Jag ska skriva ett eget litet inlägg om campet också, men since I'm home now - tänkte jag börja med att berätta om det!

 

Nu är jag alltså hemma och allt är jättebra. Bussarna från campet till boston och flygplatsen gick i omgångar hela natten, när det väl var min tur gick det inte att stoppa tårarna. Det svåraste var nog att FAB 4 inte fick förbli tillsammans, men vi är fortfarande dom vi är och minnen är för alltid.

 

Efter att stundtals ha fått sig ett par minuters sömn här och där på bussen var vi framme i Boston. Incheckningen var rätt seg, men det är sånt man får ta. Mitt första flyg mot Charlotte och North Carolina avgick 6.15. Väl framme i Charlotte fick jag snabbt skynda mig till nästa gate och mitt plan mot Columbia, South Carolina. Jag gick ombord på det minsta planet jag någonsin sett, eller med all säkerhet i alla fall det minsta planet jag varit ombord på. Den andra flygsträckan vad kort och kanske bara en 40 minuter. Så vi hann knappt lyfta innan det var dags att landa.

 

Efter att ha landat i ett säkert 95 gradigt columbia var det dags att möta la fclamilya. GOSH, jag som aldrig är nervös - var det den här gången. Men jag var ändå lugnare än jag trodde att jag skulle vara...

 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag gick in på toaletten, tog ett djupt andetag, kollade mig i spegeln och tänkte - det är nu det börjar på riktigt.

 

Flygplatsen var kylig (för har i USA så gillar dom AirCondition som tokar, så det är svalt vartän man är inne!),  så tjocktröjan fick åka på och jag började se mig omkring för bagagebanden, jag gick en bit tills jag möttes av ett ansikte jag kände igen. Det var min värdmamma! Hon log och gick emot mig och sa 'Welcome home, Jade'. Sedan var även min värdbror och värdpappa där, de kramade om mig och hälsade mig välkommen. Hej och hå, här går det undan tänkte jag och insåg att det ändå jag hade med mig var min handväska och det jag haft på flyget. Jag trodde jag hade glömt att hämta mitt baggage, MEN som tur var gjorde man inte det försän efter ankomsthallen. Så vi gick tillsammans mot bagagebanden och stod en stund och väntade på bageget. Vi log och pratade hela tiden, alla av oss, så det blev aldrig den här pinsamma tystnaden jag trodde att jag skulle uppleva.

 

Min värdmamma log och skämtade om mina två stora, nej låt oss säga gigantiska väskor, hon sa: "I told you NOT to bring so much stuf' with you", sen skrattade vi alla och jag fick förklara mig med att jag bara var dålig på att packa - haha!

 

Sedan var det dags att åka hem (hem, konstigt!). När vi steg ut ur flygplatsen chockades jag av värmen. Herregud, det här  var ju som utomlands. Det är det ju i och för sig, men det är konstigt - för det är samtidigt hemma. Jag fick plocka av mig tjocktröjan, och när jag gjort det och sett palmerna som lyste i solen så tänkte jag, 'wow, det är så här det ska vara'.

 

I bilen skrattade vi åt att jag tyckte allting var så typiskt amerikanskt, haha! Vi jämförde mat, bilar, sätt att tala och insåg att det är så det ska vara, annorlunda.

 

Direkt från interstaten, det vill säga motorvägen så svängde en liten väg in, vägen hem! Det var ca 30 min från Columbia, vilket var väldigt nära. Jag trodde det var längre bort! Jag hade fått för mig att min nya familj bodde på landet, verkligen på landet. Men så känns det inte nu. Fast det här är USA, här är allting relativt..

 

Så nu är jag äntligen framme, och det är hur mysigt som helst! Huset känns så typiskt amerikanskt, när man kommer in så är det först en stor hall, med stora fönster som runt hela hallen. Sen stiger man direkt in i köket som är precis som i alla filmer, det är en köksö i mitten och höga stolar mot "bardiskar", från köket är det en öppen yta mot vardagsrummet. På första våningen ligger alltså köket, vardagsrummet, tvättstugan, Ashleighs (min värdsyster) rum, Daltons (min värdbror), mitt rum och badrum. Ashleigh och Dalton har ett varsitt badrum, så jag får välja vilket jag vill ha. De erbjöd mig ett eget, men jag tackade nej.

 

Mitt rum är jättesött med en stor kingsize säng, ett skrivbord, hyllor, TV/DVD/VIDEO och mer än vad man kan tänka sig behöva. Jag vaknade precis och gissa om jag sov gott i min kingsize säng och med AC? Oh yes. Som jag sa så är amerikanare galna i sina AC's, det kan bero på att det är så varmt här. Det känns konstigt att det är så varmt ute. Inne är det AC och svalt, men varje gång jag gått ut hittils har jag chockats av värmen. Men just nu gillar jag den, älskar solen!

 

På andra våningen ligger mitt Tat's (en gammal utbytesstudent som bor här igen!) rum, mina värdföräldrars rum, datorrummet, "biblioteket" och det stora badrummet med jacuzzi. Högst upp finns ett utrymme för professionell fotografering, eftersom min värdmamma också jobbar som fotograf.

 

Jag tror jag fick med allt där, om själva huset. Min värdmamma berättade igår att de byggt allting själva, verkligen från scratch och det känns fantastiskt på något vis. Det är så fint!

 

Eftersom jag bor på en farm (som inte känns riktigt "jättefarmig") så finns det ju saker ute också. Det sötase med utsidan av huset måste vara den stora altanen med stolare som står ut mot hästhagen. Det är verkligen idylliskt!

 

Utanför ingången så finns det en basketkorg (yes, yes, yes!!), fortsätter man sedan så kommer man till en typ damm (?) eller något, men en ö i mitten och vatten runtomkring. De berättade att de haft en stor pool, som de nu tagit bort - men kanske skulle bygga igen, så nu har det bara (bara och bara!!) en mindre pool, jag tycker den duger bra den.

 

En bit bort finns ett garage för RV'n som vi ska åka med. Efter att ha sett garaget och hört att den knappt får plats där så kan jag bara föreställa mig hur stor själva husvagnen är. Just nu är den inte här för att det var någon gardin eller något på utsidan som skylle bytas ut eller något. Jag vet inte riktigt.

 

Framför huset finns alltså hagar, det roliga är att hästarna och korna delar hage, det är sött! Varje gång man kommer ut möts man av 7 söta hundar, de är verkligen överallt, haha! Det finns en 8:e hund också, men han bor inne med oss.

 

Så hittils är allt bara positivt och jag känner mig verkligen hemma, så det känns underbart. Just nu känns allt för bra för att vara sant, jag skriver mer lite senare!

 

Ska försöka ta lite bilder också och visa hur det ser ut här hemma!

Vet inte riktigt vart jag ska börja, har faktiskt ingen aning. Men jag kan börja med att undra, what is real - is this just a dream?

Jag vet inte varför jag inte har bloggat, visst har man haft någon minut då och då.. så a lack of? Jag vet inte..

Just nu lever jag drömmen, så jag vet varken vart jag ska börja eller sluta, hur jag ska få ner lycka i ord? Just nu går det inte, alls.

Visst saknar jag er där hemma, men ni klarar er bra utan mig. Det är jag säker på, visst? Lova mig det.

Hör av er om ni vill något, facebook/mail går hur bra som helst!

(Amerikanska killar = mmm mmm mmmmmmm)