Jade - direkt från USA

Är det bara drömmar, det som jag lever i och lär,
eller är det ren lycka, som känns som drömmas här?

Ibland undrar man, om man verkligen lever, antingen för att man är i eufori över något - eller för att man knappt lever, då skillnaden på att vara vid liv och att leva är påtaglig.

Så undrar man om man förtjänar den lyckan, som ständigt får en att le,
den lyckan som format ditt hjärta, som andra skonat dig genom att ge.

När man funnit den lyckan, så borde man egentligen bara njuta, istället letar man fel.
För förtjänar jag denna lycka, när jag egentligen saknar en del.

Jag saknar mina sweet(d)hearts, ni alla som är kvar i Sverige, men samtidigt så
har jag hittat hem här. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar er, ni är mina.

Men USA, det känns hemma nu. Det känns som att komma tillbaka dit, dit man verkligen hör hemma. Jag vill inte att ni ska tro att ni inte är saknade, för det är ni. Men ni känner mig, jag är stark - det vet ni.

Hur ska jag få ner saker som jag känner, via tangenter ut över ett tomt dokument, när jag knappt kan förstå att det här är sant.

Jag har varit lite rädd, eller inte rädd - men jag har varit försiktig, med att uttrycka mig. För visst känns det så ibland, att när allt är toppen, så är det något som förstör det? Varesig det är en handling, eller något någon säger. Jag är rädd för att visa känslor, det vet nog ni också. Men nu måste jag bara, ni måste bara få veta hur jag har det.

Än så länge, dessa 52 dagar, har allt bara gått uppåt. Det känns som om jag med fjäderlätta steg bestiger ett berg, ett berg som kantas av lycka och gjädje, av vänner och familj, av frågor och fast food. Hittils, peppar peppar, så har jag knappt mött motgångar. Jag har snarare inte mött dom alls. Jag vet inte varför, det enda jag vet är i alla fall att jag inte stoppar undan dem. För är det en annan sak ni vet, så är det att jag är ärlig. Jag saknar inte Stockholm, än, jag saknar inte nattklubbarna runt stureplan, ettorna kring östra real eller shopping på BJG. Men jag saknar er, och jag saknar pappa. Men ni förstår inte, det är en helt annan livsstil här. Det är USA och det är Southern.

Jag har provat saker, som jag inte visste fanns. Så har jag upptäckt platser, som jag knappt vågat drömma om. Jag har träffat personer, som jag alltid kommer minnas. Jag är redan nu, för evigt tacksam. Tacksam för dig pappa, som litade på mig och som gjorde detta möjligt. Så är jag tacksam för mina vänner, för att ni höll mig under era vingar, och knappt ville släppa mig - men när jag bestämt mig, så lät ni mig flyga själv, för att klara mig på egen hand.

Jag har utforskat världen, jag har sett mycket där ute. Sandstränder i Thailand, röda havet i Egypten, Louvren i Paris, Pizza i Italien, bergiga vägar i Grekland, milsvida skogar i Finland, Pölse i Danmark och så vidare, så har jag klarat mig ur en dimma i Ayia Napa också.

Men det här, det är något helt annorlunda. För det är inte en semester, det är ett liv och livsstil - som passar mig så bra! Man ser inte bara USA med nya ögon, när man får chansen att vara här en längre tid, men man uppskattar mer saker i livet. Vad det än gäller. Man uppskattar kanske sina vänner i Sverige extra mycket, eller så känner man verkligen bara att man lever.

Imorgon är det fredag igen, det ska bli roligt. För fredag är likamed Football friday - veckans höjdpunkt? Det är på fredagar man upplever footballmatcherna, och det är riktigt roligt. I LOVE (football!) fridays! Efter matcherna så pratar man, för det första om matchen och för det andra om vad som händer efter matchen. Det brukar bli något att äta, eller party - helst båda delar.

Det regnar för en gångs skull lite smått ute, men det är fortfarande varmt. Jag sitter i matsalen med aircondition och öppna fönster, det är så friskt på något sätt. Luften. Regnet. Livet.

Jag har ett prov imorgon, men just nu så gör det mig inte så mycket. Regnet får en att slappna av på något vis, vilja krypa ner i sängen och faktiskt bläddra igenom det som komma skall på provet. Förhoppningsvis så är det ett lätt prov, med alternativ från a-d, då kan man alltid chansa om det är något man inte kommer ihåg... så jag hoppas på det bästa, för som det känns nu så kommer jag inte orka sitta uppe hela natten och plugga.


Jag måste nog bege mig nu, känns som om jag fortfarande inte riktigt fått ner mina tankar. Jag måste plugga lite till och sedan packa. Imorgon är det fredag, GO BULLDOGS!