UPDATE ; MAIL FRÅN USA!
Woho, det damp precis ner ett mail från USA i min inbox! Det var från min RC Phil, han sa att jag antagligen borde bli placerad hyffsat snart och avslutade mailet med "See you soon!".
Oh yes, fjärilar i magen! Jag känner mig typ kär,
kan man vara kär i en upplevelse?
kan man vara kär i en upplevelse?
Mina första riktiga "trevlig resa-hälsningar"
Oj, vad tiden går. Jag har hunnit få mina första riktiga "Trevlig resa" önskningar, shit är det så nära nu? Det var min Fars trevliga vän herr Von Segelbaaden som önskade mig det, man tackar ja!
Det är ju jag faktiskt börjar inse att jag är på väg, eller än är jag ju inte på väg.. men snart! Jag är på väg till vägen, eller hur man nu ska säga det? Eller så är jag helt enkelt på väg, men inte på planet. Skräckblandat förtjusning!
Welcome to my world!
Välkomna till min blogg, här kommer jag att skriva om diverse saker om mitt liv i USA.
Just nu är det en skräckblandat förtjusning som råder, det är inte långt kvar nu tills jag står där på arlanda - faktum är att det är väldigt nära. Jag har dag för dag räknat ner sedan över 140 dagar och nu är det bara 79 kvar, hjälp 79 dagar är ingenting. Speciellt inte nu när allting är så nära. Sommarlovet framför allt, åh vad jag längtar.
Om 79 dagar säger jag Hej då till min familj och mina vänner, som jag sedan inte kommer träffa på ett bra tag. Tanken gör mig ledsen, men ändå så vill hjärtat till USA och dit ska jag.
Jag vet inte så mycket mer än att jag kommer spendera 10 månader i North eller South Carolina, jag vet inget om min familj, om min skola eller vart jag kommer bo. Tanken är ganska skrämmande. Men allt ordnar sig med tiden, snart får jag väll min familj och min skola. Längtan till USA är verkligen obeskrivlig.
Just nu så tycker jag tiden går lagom snabbt, men snart är väl sommarlovet här och tiden har gått för fort. Jag älskar mitt liv här, det gör jag verkligen. Men jag ställde mig själv frågan, 'När släpper man en dröm?' Nu så har jag svaret, aldrig. Drömmen försvinner, dör ut eller besannas - men jag tänker aldrig släppa en dröm frivilligt.
Jag kan inte förstå att jag nästan är på väg, bara längtan är ljuvligt just nu.
I don't know where I'm going - I just know I'll get there.
Just nu är det en skräckblandat förtjusning som råder, det är inte långt kvar nu tills jag står där på arlanda - faktum är att det är väldigt nära. Jag har dag för dag räknat ner sedan över 140 dagar och nu är det bara 79 kvar, hjälp 79 dagar är ingenting. Speciellt inte nu när allting är så nära. Sommarlovet framför allt, åh vad jag längtar.
Om 79 dagar säger jag Hej då till min familj och mina vänner, som jag sedan inte kommer träffa på ett bra tag. Tanken gör mig ledsen, men ändå så vill hjärtat till USA och dit ska jag.
Jag vet inte så mycket mer än att jag kommer spendera 10 månader i North eller South Carolina, jag vet inget om min familj, om min skola eller vart jag kommer bo. Tanken är ganska skrämmande. Men allt ordnar sig med tiden, snart får jag väll min familj och min skola. Längtan till USA är verkligen obeskrivlig.
Just nu så tycker jag tiden går lagom snabbt, men snart är väl sommarlovet här och tiden har gått för fort. Jag älskar mitt liv här, det gör jag verkligen. Men jag ställde mig själv frågan, 'När släpper man en dröm?' Nu så har jag svaret, aldrig. Drömmen försvinner, dör ut eller besannas - men jag tänker aldrig släppa en dröm frivilligt.
Jag kan inte förstå att jag nästan är på väg, bara längtan är ljuvligt just nu.
I don't know where I'm going - I just know I'll get there.
