Jade - direkt från USA

Jag är hemma, jag föll inte av scenen,  jag lever ? det vill säga, jag överlevde första dagen I skolan! Nå, det är väl det många är intresserade av, så jag börjar med det?.14 Augusti, 5.45 ? Jag vaknar upp, klarvaken, hade ställt klockan så tidigt för att ha tid att snooza, nej nej ? här flyger vi upp och In I duschen. Bokstavligt talat. Jag duschar, klär på mig min cheerdräkt (förklaring följer), borstar håret och sminkar mig, noggrant, noggrant  - you never get a second chance to make a good first impression.  Jag var så nervös, snacka om att det var nära ögat flera gånger när jag fixade med mascaran. Ta mig på orden med nära ögat. Min värdpappa, Billy, hade lagat världens frukost(buffé!), det var ägg, bacon, korvar, färska frukter, grits (typ som mannagrynsgröt?), flingor av alla dess slag och allt du kan tänka dig. Jag nöjde mig med lite flingor, förklarade att jag var nervös och han log lite, samtidigt som han förstod mig väl.Jag klev in I skolan och möttes av min rektor, Ms Ada, hon var hur trevlig som helst och visade mig till mitt homeroom. Efter en stund så möttes jag av min första klasskamrat, Mike (?) ? han gav mig verkligen ett gott första intryck av klassen. Vi presenterade varandra och efter ett tag så frågade han vilken skola jag kom ifrån, jag sa att jag var från Sverige, han såg extremt chockad ut men log vänligt och bemötande. Efter ett tag kom Ms Ada in, hon sa att det var dags för oss cheerleaders att samlas. Eftersom jag numera är cheerleader (värt ett gott skratt!), så var vi tvunga att ha våra cheeruniformer på oss då vi skulle ?cheera? på scenen för att sparka igång det nya skolåret. Snacka om schoolsprit!

När alla satt sig till ro I ?aulan? så var det dags  för alla seniors att gå in, medans alla andra klasser ställde sig upp. Det är verkligen stort att vara Senior I USA, mycket större än att gå trean I gymnasiet I Sverige. När de satt sig ner var det dags för oss, the cheerleaders, vi tog plats på scenen genom att komma in klappandes och ?cheerandes?, vi tog plats på scenen och utförde vårt lilla program. Jag föll inte, tappade inte bort mig, sa inte fel ord ? I made it! Cheera är för övrigt ett konstigt ord, men jag vet inte riktigt vad jag kan kalla det om inte det, så det var fortsätta kallas cheerande. Eftersom jag ändå svänger till med lite svengelska ibland, så gör det väl ingen skillnad?

Eftersom vi var först ut så tackade rektorn oss så vänligt, jag satt äntligen avslappnad på min stol, jag hade ju trots allt klarat mitt uppdrag för dagen. Då, då kommer det.

?Oh, right, We are so proud to present our exchange student, Jade, this year. We are so lucky to have her here! Jade is from Sweden ? osv osv?. Jisses, det där hände precis inte. Som om inte det var nog, så fick jag ställe mig upp och vinka åt alla håll ? yes, här är jag!

Efter böner, sånger, cheerande, tal, the pledge of allegiance och allt som hör till så var det dags för samling I våra homeroom. Jag fick träffa hela min nya klass, och alla var verkligen hur trevliga som helst. De var nyfikna på både mig och sverige, vilket kändes lättande. Vissa killar var extra söta när de insåg att jag var svensk och välkomnade mig med 'WELCOME TO AMERICA', sweet. Jag trodde det skulle vara spänt, att jag skulle sitta ganska tyst och de andra skulle tycka att jag var någonslags freak, typ. Men istället så skrattade vi alla högt, försökte lära oss svenska och jag gjorde nog en del besvikna när vi pratade om Sverige (AKA the cold country, the place somewhere in europé,  the northern country osv) och jag faktiskt krossade vissa drömmar om isbjörnar, att vi inte ha mobiltelefoner, godis, mc donalds och liknande. Jag blev många skratt gladare, och de amerikanarna blev nog ett antal visdomar rikare.

Eftersom det var första dagen så pratade vi mest hela dagen, om Sverige, USA, junkfood, skolan och allt vi kom att tänka på. Jag kände mig redan hemma, det var verkligen en härlig känsla. Hela skoldagen var verkligen härlig, jättemånga lärare hälsade på mig, var intresserade av Sverige osv, det kändes som om jag gjorde ett väldigt bra intryck! När jag väl kom hem, så kändes allt toppen, jag hade inte bara överlevt min första dag, den var riktigt bra också!Nu till annat smått och gott?

Cheerpractise, nu när jag har kommit in lite i det hela så har jag blivit involverad i en massa lyft och liknande. Riktigt läskigt faktiskt. Men jag jobbar på det, så det här ska nog lösa sig. En annan sak, varför alltid jag i mitten? Haha! Jag är längst i squaden (och typ bland dom längsta i skolan?), så jag hamnar liksom alltid i mitten och center, lite jobbigt när man är nybörjare, haha. Som första dagen till exempel, tror ni inte jag får marschera in först av ALLA cheerleaders, bara för jag är lång. Men jag ska jobba vidare på pyramider, cheers, sprit och allt som hör till. För övrigt så är den första riktiga footballmatchen på fredag, då ska vi dit och cheera ? det ska bli sjukt spännande!

För övrigt så har jag hängt med Stephanie idag efter skolan. Hon är nog en av de som jag varit med mest hittils, hon är verkligen toppen! Idag träffade jag hennes pojkvän för första gången, han var trevlig ? så det känns fortfarande bra att umgås med henne. De var bara tvunga att ta mig på lunch Dexby?s (eller något liknande!), så vi begav oss dit för en riktigt, riktigt god lunch. Så nu slipper de oroa sig över att jag hade missat något bland det bästa i livet, i alla fall i matväg, haha!Vi satt och pratade en massa om Sverige vs USA, det känns skönt att alla jag lärt känna här är så öppna och intresserade, det gör verkligen allt lättare. Jag älskar att alla har bilar här, det är så "lätt att ta sig fram överallt. De har också sagt att "whenever you need a ride, just call someone and they'll give you one". Så alla ungdomar som jag lärt känna är så omtänksamma och allt, det underlättar verkligen.

Jag trivs fortfarande hur bra som helst, och trodde faktiskt aldrig att mitt år skulle börja så här bra. Så jag är så nöjd så, med allt här! Nu måste jag nog sova, för imorgon väntar en ny skoldag och jag är väldigt förväntansfull. Åh, jag bara älskar den där känslan, när allt är så himlans bra - så till och med skolan känns intressant! 

Jag tänker på er här hemma, men oroa er inte. Jag lever underbart här nere, i alla fall för stunden. Vänder  det, så vänder det. Men jag ska i alla fall njuta av varenda sekund så länge. Åh, God bless America!