Om ångest, panik, tårar & lycka i sin renaste form.
19 dagar.
Var ska jag börja? Ska jag börja med det som kommer, eller med dom som varit? Jag vet inte...
Lite ångest börjar jag få, lite bara. Om 19 dagar står jag där på arlanda, med mina väskor (det vill säga de väskor jag packar ner mitt liv i) och är förhoppningsvis beredd på att åka. Det framkallar faktiskt lite ångest, tro det eller ej. Det har gått så snabbt nu, nedräkningen från över 150 dagar är nu nere på 19. Nitton dagar, är ingenting. Så det är lite panik också, att 19 dagar kommer rusa iväg. Det känns i och för sig både bra och dåligt.
Jag har mailat mycket med min värdmamma och min värdsyster, de verkar alldeles underbara. Så jag är så glad så. Verkligen. Så egentligen oroar jag mig inte, det ska bli alldeles underbart att träffa dom!
Så var det tårarna. Mitt första Hej då. Jag har redan nu tvingats säga Hej då till en av mina bästa vänner. Imorse åkte hon till Italien, för att vara där en månad med sin pojkvän. Det kändes typ som vanligt först, vi skämtade lite om "jaha, nu har vi bara två timmar kvar tillsammans då", sen blev det allvar. Vi satt där - Jag, Tina & Michaela. Timmarna gick, kaffet kallnade och snart var det dags att säga hej då. På väg till busshållplatsen började vi sjunga 'time to say goodbye'. Vi kramades länge, jag & michaela, väldigt länge. Sen så kom tårarna, de bara föll. Men det värsta var ändå på vägen hem, jag tog en omväg för att få gråta ut. Jag kunde bara inte stoppa tårarna, det gjorde så ont. Älskade vän, utan dig ett år. Jag vet inte hur det ska gå. Tänk att tvingas säga hej då till någon man har träffat hur ofta som helst i över tio år, det går inte att beskriva känslan. Det gjorde så ont, så jag knappt kunde andas. I guess this is how a goodbye feels.
Men så till lyckan i sin renaste form,
jag har haft den absolut bästa sommaren EVER. And the best is yet to come! Det kommer i ett eget inlägg, snart. Men just nu är jag nog utom ord. För oj, oj oj oj vilken helg.. och vilken sommar!
hittade precis din blogg och ville bara önska dig lycka till! har själv varit på ett high school år man blir ju lite avundsjuk när man läser om någon som ska iväg.
du skulle på camp va? Bryant el det längre norrut? camp var för övrigt det absolut bästa sättet att starta året på. de man träffar där förstår vad man går igenom mer än någon hemma. så tänk på att ta allas nummer!
ha det bra, de sista dagarna i moder sveas land!
tack så mkt :D:D o lycka till på ditt high school år! skulle lätt vilja åka på det med men min mamma vill inte släppa mig haha dumdum!
Åh, I know the feeling! Jag flyttade till London förrut, sista dagen var hemsk! För var man tyst och lugn, sen i slutet kom tårarna. Det var i skolan också, alla kolla, men det fick en att uppskatta sina vänner lite mer!
Lita på att jag kommer följa din blogg!
