Jade - direkt från USA

Det vackraste jag vet är lycka.

Jag älskar att vara glad, jag älskar att göra folk glada. Jag älskar mitt liv. Jag förstår inte hur sommaren kan göra så mycket, fast det är mycket nu - så finns hoppet där. Hoppet om lyckan och friheten.

Sommaren första sorg måste vara det som är kvar av skolan, men vad gör det egentligen? Om en månad är jag fri, med en okänd och spännande destination. Om två redovisningar har jag inte plikt att tala för mina betyg längre.

Sommarens lycka måste vara glädjen, stunder av lycka. Jag är rik, rik på vänner och kärlek.

USA! Det är nära nu, om 60 dagar står jag på arlanda. Hej då sverige. Hej då vänner. Hej då Stockholm. Hej då pappa! Men Hej, mitt nya liv. På andra sidan atlanten, på ännu obestämt destination. Oj, skräckblandat.

Fast det är ju en liten tjusning med det också, saker som man inte vet om. Det är som med överraskningar, fast man så gärna vill veta vad det är - väntar man hellre tills det är dags att få dem. Visst vill jag veta vart jag ska tillbringa ett år av mitt liv, självklart. Men jag är ganska anpassningsbar, för jag bara är jag. 

Korridorens sista sånger, idag efter körlektion har jag sjungit på avslutningssångerna hela dagen. Men snart tystnar min sång i korridoren, inte bara för sommaren och ledigheten, men för nästa höst. När löven faller i allén på väg till skolans trappor så är jag långt borta. När min klass rings in någon gång i augusti, är jag inte med dem. Det är korridorens sista sånger som visslas och det är de sista veckorna med min klass, min kära klass. Jag kommer sakna vissa mer än andra, och ni vet vilka ni är. Men jag kommer ändå sakna alla på något sätt, jag kommer sakna att Nina klagar över att det är kallt, över att Filip alltid sover på lektionerna,  att Louise alltid ger mig massage,  att Theodor alltid kommer för sent, att Tina lägger sitt huvud på min axel, att klaga med Mickan över skolmaten. Jag kommer sakna det mesta. Det jag kommer sakna mest är ändå alla vänner, Journalist-slynorna och Klasse, och alla andra.

Shit, det är nära nu. Imorgon skall jag till ambassaden, kontrollfreak som jag är har jag gått igenom mina papper minst tusen gånger, och kommer nog göra det igen innan jag går dit.

Snart sommarlov, nu ska jag bara klara det här sista.



USA den 22 juli, right now the time 'til then seems like forever.