Förhoppningar & Regnbågar
Jag drömde om USA i natt igen, eller inte om USA egentligen utan mer om avresan. Jag minns inte vad jag drömde, men jag drömde att det slog över från att vara 100 dagar kvar till 99, så tänkte jag på det när jag vaknade, shit - under hundra dagar kvar nu. Men så kom jag plötsligt på att det var ju idag det slog över från 70 dagar kvar till 69. Så min dröm slutade med att jag insåg att det faktiskt bara är 69 dagar kvar nu.
Det kan verka som ett himla tjat med att ha en hel blogg med förberedelser inför USA. Men det här är något som jag velat så länge, så länge att jag inte ens kan minnas när jag började fundera på det. Det är verkligen 'a dream come true' bara det att jag ska åka. Men fortfarande så känns allt så luddigt på något sätt, jag kan inte förstå att jag redan är på väg mot mitt livs största äventyr.
Om 69 dagar står jag där på arlanda, med rödsprängda ögon och säkert i jordens panikattack. Fast å andra sidan, jag vill verkligen det här, jag vet att jag vill! Något annat som jag vill, är att få min värdfamilj! Eller i alla fåll få veta ungefär vart jag kommer hamna, för det vore skönt att veta något i alla fall, haha!
Regnbågar, det regnar här i Stockholm idag. Jag har en brutal huvudvärk som gör att jag inte orkade gå till skolan, vilket faktiskt är synd. För tro det eller ej, men jag vill faktiskt njuta av dom sista veckorna med min klass. För vi har faktiskt varit en klass i två år nu, kommer nog sakna min gamla klass. Men å andra sidan, things change.
Shit, tänk er det här... om ett par veckor (Okej, en månad!) så slutar jag skolan här. Med största sannolikhet lär jag inte veta då vart jag hamnar efter sommarlovet, lite skrämmande, men samtidigt lite spännande.
Det kan verka som ett himla tjat med att ha en hel blogg med förberedelser inför USA. Men det här är något som jag velat så länge, så länge att jag inte ens kan minnas när jag började fundera på det. Det är verkligen 'a dream come true' bara det att jag ska åka. Men fortfarande så känns allt så luddigt på något sätt, jag kan inte förstå att jag redan är på väg mot mitt livs största äventyr.
Om 69 dagar står jag där på arlanda, med rödsprängda ögon och säkert i jordens panikattack. Fast å andra sidan, jag vill verkligen det här, jag vet att jag vill! Något annat som jag vill, är att få min värdfamilj! Eller i alla fåll få veta ungefär vart jag kommer hamna, för det vore skönt att veta något i alla fall, haha!
Regnbågar, det regnar här i Stockholm idag. Jag har en brutal huvudvärk som gör att jag inte orkade gå till skolan, vilket faktiskt är synd. För tro det eller ej, men jag vill faktiskt njuta av dom sista veckorna med min klass. För vi har faktiskt varit en klass i två år nu, kommer nog sakna min gamla klass. Men å andra sidan, things change.
Shit, tänk er det här... om ett par veckor (Okej, en månad!) så slutar jag skolan här. Med största sannolikhet lär jag inte veta då vart jag hamnar efter sommarlovet, lite skrämmande, men samtidigt lite spännande.
Just nu är det mesta en skräckblandad förtjusning!
Kommentarer
Trackback
