Jade - direkt från USA

Nej, jag har inte tagit studenten. MEN - jag har klarat mitt drivers permit! (På första försöket!) Jag är riktigt riktigt stolt över mig själv, faktiskt. Åh, jag är så sjukt glad. När jag klarat testet så rusar jag ut till min värdmamma och Dalton och skriker: I MADE IT!!! Att alla kollade gjorde inte så mycket, 'cause I effin made it. Så det så! Dalton rusar fram och ropar "HIGH FIVE". Efter det första ruset så var det dags att ta bilden för körkortet, jag slår vad om att jag ser ut som världens sär. För jag var verkligen så lycklig, det är jag i och för sig fortfarande. Haha.

I övrigt så går allt fortfarande hur bra som helst. Som jag sa tidigare så har jag varit ute och sprungit, för nej här räcker det inte med tre timmars cheerpractise - sen ska det ut och springas också. Haha! Men äsch, vad gör det - jag är mer än gärna fit for fight. Nästa vecka börjar det på allvar, samtidigt som jag ser fram emot det som bara den - så vet jag att våran coach ibland kan .. ja vi får se helt enkelt.

Igår så skulle vi ha tävlat, cheerleading alltså, men det blev inte riktigt så.. För ett par i våran squad fick förhinder, så det var jättesynd. Men hur som haver så bestämde några av oss, plus våran coach, att åka och se på tävlingen i alla fall. Det var frid och fröjd till att börja med, lite ledsamt att vi inte kunde medverka - men vad gör det? Vi var där för att se vad de andra hade att erbjuda, och vad vi hade tävlat emot.

Och ja, tänk er en tävling som i vilken high school film som helst, men lite mindre - typ uttagningarna till de stora tävlingarna.

Så börjar Edisto's Bsquad, det vill säga inte de i våran class utan de lite "sämre", alltså gruppen under oss. De springer in (självklart ler de med sina colgatevita tänder och cheerar för sin skola), de ställer upp och ska börja. Det är då vi reagerar, de börjar precis som vi gör på våran "andra count" i vår dans. Som om inte det var nog, så gör det precis som vi gör, exakt. Det är inte allt, de fortsätter sedan med flera counts ur vår dans. Vi tittar alla stumt på varandra och undrar vad som egentligen har hänt? För så många timmar som vi kämpat med den där dansen, från scratch så har vi pillat ihop varenda litet steg och mixat ihop varenda sekund av låtarna vi ville ha med. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag sa till slut ingenting. Men jag är sjukt besviken, verkligen. Samtidigt kunde jag inte sluta småle över att de snott våran dans. Dansen som vi gjort under blod, svett och tårar. Det var lite som i Bring it on och det var ytterst nära att våran co-captain gick fram och frågade vad som pågick.

Idag under träningen så pratade vi om det, vi funderade över när de skulle kunna snott våran dans, och då kom vi på det. Vi "provdansade" den för ett par veckor sedan, under halftime på en match för att se allting satt. Det var då vi kom på att det var rätt mycket publik på matchen, och att de måste snott den då. Så idag så var det först ett par bittra ansikten som pratade om det, men sen så kom vi på att "shit, vi är riktigt riktigt bra - eftersom de snott våran dans". Så vi skippade mera grubbel, och hoppas på en nya möjligheter att visa vilka som har the most spirit.

För övrigt så är det Spirit Week nästa vecka, det ska bli riktigt roligt. Varje dag är olika teman, och vi startar på måndag med 'Pajama Day' - det vill säga att man ska komma i sin pyjamas. Nästa vecka ser ut att bli riktigt rolig, förutom de stora examsen som väntar. 

Imorgon är vi lediga, så det som väntar är en heldag med shopping. I need a homecoming dress! Så nu har jag en del att fixa, för att bara för man är ledig så har man inte tid över. För övrigt så tycker jag att ni ska kommentera, dels för att se vilka som läser och dels för att jag behöver veta att ni lever där hemma.

Good luck tomorrow Dawgs, we're proud of y'all!

---

Tripp - Macon - Wesley - Me - Judson - Josh
Jarrett - Amanda - Kayla - Alanna - Stephanie