Jade - direkt från USA

Det snurrar lite i huvudet, och det fjärilar i magen som flög för ett tag sedan har inte stannat upp än. Jag vet inte varför egentligen, men jag tror det är en blandning av allting. Det är liksom drömmar och verklighet, som blandas och skapar ett potpurri av mitt liv. Det hela är liksom en blandning av sött och salt, av bittert och ljuvt, tårar och lycka.

Jag som trodde att jag hade drömmar större än jag vet inte bra, drömmar större än för mitt eget bästa. Men jag hade fel. För nu lever jag drömmen. Jag har aldrig varit så här lycklig, och jag har aldrig varit mer tacksam över livet. Både mitt liv i USA och allt jag har i Sverige. Jag har aldrig tackat Gud lika mycket som nu, jag är så innerligt lycklig. I ledsna stunder så kan jag ändå se framåt, se framåt och veta att allting kommer ordna sig. Jag oroar mig liksom inte över småsaker längre, för det ordnar sig alltid. I alla fall nästan alltid.

Tiden rusar iväg ibland, minnen som lägger sig varmt om hjärtat och tider som försvinner utan att man knappt hinner märka något. Men så mycket man hinner med, fast det känns som om det går fort. Men det gäller att ta vara på allt, på varje dag och på varje stund man har. För man vet aldrig när det är för sent, och fast man skulle leva till man var 90 så är livet fortfarande för kort för att inte levas fullt ut.

Visst kan man ångra vissa saker i livet, och tänka varför man gjorde si eller så. Men egentligen så slösar man bara  mer tid att ångra det, så det är inte värt det. Det gäller att se positivt på allt, för det är så mycket lättare då.

Han till exempel, han såg på mig och såg att jag var ledsen (man får vara ledsen ibland). Jag sa inte så mycket, men han kysste mig. Mina kyssar smakade salt, det sa nog mer än tusen ord. Han torkade mina tårar, och han lättade mitt hjärta. Det känns bättre nu. Men samtidigt så känns det som om "that was it", vi var klara nu - det är nog över. Men det är okej. För han fick mig att le, och låt oss säga att det bara hade varit en gång, det hade fortfarande varit värt det.

Om jag kan göra något för att göra någon lycklig, då gör jag allt för att kunna göra det. Det spelar ingen roll vem som läser det här till exempel, kanske är det ingen eller kanske är det flera. Men att veta att du, just precis du, läser det här nu gör det värt det. Jag kan göra det för en person, för den personen är lika mycket värd fast ingen annan skulle hålla med. Jag vet inte om det gör någon skillnad, om min blogg bara är en av alla bloggar i hela världen som knappt någon läser. Men de senaste dagarna har jag fått så himlans mycket fina kommentarer, som gör det så värt det. Det ska ni veta, det betyder oerhört mycket.

Jag lever min dröm nu, det är fantastiskt. Det är något jag vill unna alla på denna planet, alla som vill och vågar. Tro inte att ni inte kan - du kan! Om det finns någon som läser denna blogg som ska iväg som utbytesstudent eller bara vill säga något, eller fråga något - gör det! Ni kan alltid maila mig, och jag ska svara så gott jag kan. Jag tycker att alla som någon gång tänkt tanken på att åka iväg, ska tänka en gång till - det är så fantastiskt. Jag vill att alla ska känna den här lyckan i magen. Varesig det är på grund av ett nytt liv, en ny tröja eller kärlek. Vad det än är, så är det något alla förtjänar.

Mina drömmar är stora, men jag har kommit en lång väg. Jag lämnade allt för att prova mina egna vingar, och nu flyger jag. Jag känner att jag kan landa, för att ha fötterna på jorden, men jag kan lika lätt ta av igen. Fly on the wings of love.

Det börjar snart bli dags att lämna USA, lämna sitt liv här och lämna allt man byggt upp. Men livet är inte slut för det, det kommer finnas kvar - men allt förändras. När jag lämnade Sverige så sa jag till mig själv "det är ingen fara, jag är tillbaka om något år" - och det är så det är. Men nu vet man aldrig. Nu vet jag inte om jag kommer flytta tillbaka hit, flytta tillbaka till USA över huvud taget eller kanske inte ens komma hit igen. Visst ska jag nog hälsa på, men det kommer inte vara samma sak. Min klass tar studenten i år, alla ska iväg på College och alla ska börja forma sina liv. Det kommer vara ett nytt liv, ett nytt liv med nya mål och deras drömmar.

Men visst är det kanske så, att mina drömmar är "too big for this town", att jag kanske inte vill samma sak som andra. Men att jag har en dröm, en dröm som jag vill fortsätta leva. Hur framtiden än ser ut, så kommer saker att vara annorlunda, jag kommer aldrig få tillbaka saker från vårat Senior Year. College och framtid i all ära, men min High School dröm jag levt finns i hjärtat. Det är minnen som förhoppningsvis kommer finnas i mitt hjärta länge, men det är också tårar över tider som egentligen gick alldeles för fort.

Mitt Senior Year med allt som hört till har varit fantastiskt. Det har varit lite drama också, men det hör till. Det ska vara lite High School på drama, eller hur? Jag hade aldrig kunnat drömma om att vara Cheerleader, dessutom i the Varsity Squad. Visst är det lite så, som dom säger "Boys wants us, and girls wants to be us". För visst har man varit lite av en förebild, om inte för andra - men i alla fall för de yngre cheerleadersarna. Våran Squad har åkt flera timmar bort för att heja för en match, tränat i många timmar för att få det att se perfekt ut, hållt tillbaka tårarna när laget förlorat, nästan hamnat i fight (det ska ni få höra mer om ;)) och gjort allt som hör cheerleaders till. Sista matchen kunde jag inte annat än gråta, för this was it. Det har varit fantastiskt, men det kom liksom till ett slut.

Mitt Senior Year bestod av annat än cheerleading också såklart, killar, fester, drama, tårar, heartbreaks och allt annat som hör High School till. Men i det stora hela har det varit underbart, alldeles fantastiskt. Som om inte årets händelser hade varit nog så gjorde Spring Break förra veckan allt. Det var så otroligt, grymt, fantastiskt och roligt. Jag hade kunnat stanna länge, länge, länge till. Men allt har sitt slut, det är väl det som är charmen med att saker ens är roliga när de pågår - eller vad det nu är, jag vet inte. Men hur som helst, så har det varit fantastiskt.

Det jag egentligen ville komma fram till är att alla ska våga, våga se upp mot dina drömmar. Våga satsa. Våga vinna. Och våga vara lycklig! Reach high, above the sky - if you fall, you will land on a cloud.

Jag tror, snarare så vet jag, att jag fått ett annat perspektiv på livet. Jag kommer ta mig an Sverige med andra ögon. Samma Jade, men kanske ännu bättre. För nu vet jag vad som är värt i livet. Jag ser verkligen fram emot hela mitt liv, och allt jag kommer få uppleva. Också väldigt tacksam för allt jag upplevt, och för allt jag har i mitt liv. Tack. Tack alla som varit en del av det, som kommer vara en del av det och tack Gode Gud.

Nu är det rätt sent, jag har två prov imorgon, jag är sjuk och väldigt trött. Men vad gör det? Sjuk har jag varit ett par dagar, men jag lever än. Sent är det, men skolan börjar inte försän om flera flera flera timmar. Plugga kan jag göra nu, och sova lämnar vi till helgen? Allt löser sig mina vänner. Bara man gör sitt bästa, för visst är det så att man inte kan göra mer än det?

Älskade vänner i Sverige, ni är alldeles fantastiska och jag saknar er något enormt. Ni är underbara och bäst. Jag saknar er något fruktansvärt. Men snart ses vi igen! Hoppas ni får en extra fin helg, och dansar klackarna av er!

Emelie - Kärlek är som det är, och jag vet att du kommer klara allt.

Isabelle - Jag känner igen mig för det där med knäna, men ge aldrig upp. (Det vet jag i och för sig att du inte gör) Mina knän är helt puts väck dom med. Om det någon gång blir så, så låt oss gå tillsammans på rullstolsdisko? Let's dance the night away!