SPRING BREAK -08!!!
Spring Break 2008 var så otroligt grymt!! Vårat riktiga Spring Break spenderades nere i Edisto. Egentligen så går allt under stark censur, men lite ska ni väl få höra i alla fall... Jag & 20 kompisar hade hyrde ett hus vid stranden, det kan inte bli annat rätt! Rätt, men samtidigt fel.. det var dagar av lycka och sorg, tårar och skratt. Det hela blev liksom så himla känslosamt, så här sa Kasey (och jag kan inte annat än att hålla med!):
"crazy hookups, heartbreak, findin out who our friends are (makin new onesss/losin others)......I think I want to go back and do things a little differently, but I don't think I wanna do that again for a while. But we did make wild memories. I wish I had taken more pictures."
Det var precis så det var. Det var mycket tårar, över att det var de flestas sista Spring Break - då många av oss är Seniors (dvs, tar studenten i år!), men samtidigt var det fint. Det var fint för att vi alla kände samma sak, och fint för att vi fick göra det här tillsammans.
På dagarna spelade vi football på stranden, vi badade i iskallt vatten (jämfört med Hawaii det vill säga!), vi solade tills de flesta brände sig och vi njöt av livet! De övriga timmarna om dygnet får jag lov att censurera, för allas skull. Men när känslorna har lagt sig så ska ni få höra, om ni vill, ni ska få höra allt om ni nu vill det.
I torsdags kunde jag för övrigt inte hålla mig längre, jag ville bara veta vad det var för känslor som fanns inom honom och vad det var för känslor som fanns inom mig. Vi hade inte setts på dryga tio dagar, det är långt tid när man setts varje dag så länge. Han mötte mig i hallen, mötte mig med en kram. Det kändes så där, men hans ögon lös liksom upp allt för en sekund. Så en kram kändes helt okej. Sedan satte han sig brevid mig i soffan, vi sa inte så mycket - men vi satt liksom bara där. Sedan gick jag upp för att fixa lite i mitt rum, då skickade han ett sms och undrade vart jag gick, "Upstairs" svarade jag och en sekund senare så var han där. Han stod där bakom mig, la sina armar om mig och kysste mig i nacken. Att han saknat mig kände jag bara, fast han inte sa någonting. Då vände jag mig om, en kyss som sa mer än tusen ord - men en kyss som gjorde att allt bara blev suddigt och jag inte visste vad jag kände. Det var så mycket känslor, och jag visste inte vad jag skulle göra, jag tror inte han visste heller. Jag ryggade bort, kom med dåliga bortförklaringar och vi sa inte så mycket mer. Det var fel av mig, det vet jag med.. men i alla fall. Senare så var vi alla ute och käkade och grejer, när vi kom hem under natten så sa han "vi måste prata Jade". Så vi satte oss ute, det var lite småkyligt men vi satt där ändå. Började lite smått prata, och jag tror varken jag eller han visste vad vi skulle säga egentligen. Sen kom tårarna, men med tårarna kom väl svaren antar jag. För han höll om mig i sina armar, och sa "Jade, don't cry. Cheer up, It's Spring Break" Jag log lite, men tårarna rann ändå, fast jag försökte dölja dom. Jag vet inte varför egentligen, men jag antar att det var för jag inte visste vad jag kände. Då brast typ allt, och det var som om mitt hjärta talade för en gångs skull. Då höll han mig hårdare, och viskade i mitt öra "Don't cry, I love you Jade". Fint, det fick mig inte att gråta mindre heller.. men i alla fall. Det var så himla fint, vi bara satt där och pratade om allt. Han sa att han älskade mig, och jag sa att jag älskade honom tillbaka. För det gör jag. Det är inget "jag älskar dig" som man slänger ur sig så där, utan det var från hjärtat. Det kändes skönt att vi bara kunde prata, och det vara bara vi och vi båda kunde säga vad vi kände. Det känns mycket bättre nu, men samtidigt gör det ont i hjärtat att vi måste säga Hej då snart. Men det var ändå bra att vi talade ut, för han behövde säga sitt och jag behövde säga mitt. Jag vet inte varför jag skrev det här, men i alla fall.
Spring Break var alldeles otroligt, och det var ett trött gäng ungdomar som lämnade Edisto och Spring Break bakom sig. Men det var med ett hjärta fyllt av minnen vi rullade hemåt. Någon med ett hjärta krossat, en annan ett par kyssar rikare, någon med en borttappad telefon, andra utan plånbok. Men det var från allas sida minnen som finns i hjärtat. Jag skriver inte mer än så här, för jag har redan skrivit för mycket.
Det gör ont i hjärtat att SB är slut. Men det var roligt så länge det varade, och ni ska få höra allt - för den som vågar!
Pappa, jag älskar dig mest i hela världen!! Du är alldeles underbar, och den finaste människan på denna planet. Jag saknar och älskar dig. Du är bäst!!
"crazy hookups, heartbreak, findin out who our friends are (makin new onesss/losin others)......I think I want to go back and do things a little differently, but I don't think I wanna do that again for a while. But we did make wild memories. I wish I had taken more pictures."
Det var precis så det var. Det var mycket tårar, över att det var de flestas sista Spring Break - då många av oss är Seniors (dvs, tar studenten i år!), men samtidigt var det fint. Det var fint för att vi alla kände samma sak, och fint för att vi fick göra det här tillsammans.
På dagarna spelade vi football på stranden, vi badade i iskallt vatten (jämfört med Hawaii det vill säga!), vi solade tills de flesta brände sig och vi njöt av livet! De övriga timmarna om dygnet får jag lov att censurera, för allas skull. Men när känslorna har lagt sig så ska ni få höra, om ni vill, ni ska få höra allt om ni nu vill det.
I torsdags kunde jag för övrigt inte hålla mig längre, jag ville bara veta vad det var för känslor som fanns inom honom och vad det var för känslor som fanns inom mig. Vi hade inte setts på dryga tio dagar, det är långt tid när man setts varje dag så länge. Han mötte mig i hallen, mötte mig med en kram. Det kändes så där, men hans ögon lös liksom upp allt för en sekund. Så en kram kändes helt okej. Sedan satte han sig brevid mig i soffan, vi sa inte så mycket - men vi satt liksom bara där. Sedan gick jag upp för att fixa lite i mitt rum, då skickade han ett sms och undrade vart jag gick, "Upstairs" svarade jag och en sekund senare så var han där. Han stod där bakom mig, la sina armar om mig och kysste mig i nacken. Att han saknat mig kände jag bara, fast han inte sa någonting. Då vände jag mig om, en kyss som sa mer än tusen ord - men en kyss som gjorde att allt bara blev suddigt och jag inte visste vad jag kände. Det var så mycket känslor, och jag visste inte vad jag skulle göra, jag tror inte han visste heller. Jag ryggade bort, kom med dåliga bortförklaringar och vi sa inte så mycket mer. Det var fel av mig, det vet jag med.. men i alla fall. Senare så var vi alla ute och käkade och grejer, när vi kom hem under natten så sa han "vi måste prata Jade". Så vi satte oss ute, det var lite småkyligt men vi satt där ändå. Började lite smått prata, och jag tror varken jag eller han visste vad vi skulle säga egentligen. Sen kom tårarna, men med tårarna kom väl svaren antar jag. För han höll om mig i sina armar, och sa "Jade, don't cry. Cheer up, It's Spring Break" Jag log lite, men tårarna rann ändå, fast jag försökte dölja dom. Jag vet inte varför egentligen, men jag antar att det var för jag inte visste vad jag kände. Då brast typ allt, och det var som om mitt hjärta talade för en gångs skull. Då höll han mig hårdare, och viskade i mitt öra "Don't cry, I love you Jade". Fint, det fick mig inte att gråta mindre heller.. men i alla fall. Det var så himla fint, vi bara satt där och pratade om allt. Han sa att han älskade mig, och jag sa att jag älskade honom tillbaka. För det gör jag. Det är inget "jag älskar dig" som man slänger ur sig så där, utan det var från hjärtat. Det kändes skönt att vi bara kunde prata, och det vara bara vi och vi båda kunde säga vad vi kände. Det känns mycket bättre nu, men samtidigt gör det ont i hjärtat att vi måste säga Hej då snart. Men det var ändå bra att vi talade ut, för han behövde säga sitt och jag behövde säga mitt. Jag vet inte varför jag skrev det här, men i alla fall.
Spring Break var alldeles otroligt, och det var ett trött gäng ungdomar som lämnade Edisto och Spring Break bakom sig. Men det var med ett hjärta fyllt av minnen vi rullade hemåt. Någon med ett hjärta krossat, en annan ett par kyssar rikare, någon med en borttappad telefon, andra utan plånbok. Men det var från allas sida minnen som finns i hjärtat. Jag skriver inte mer än så här, för jag har redan skrivit för mycket.
Det gör ont i hjärtat att SB är slut. Men det var roligt så länge det varade, och ni ska få höra allt - för den som vågar!
Pappa, jag älskar dig mest i hela världen!! Du är alldeles underbar, och den finaste människan på denna planet. Jag saknar och älskar dig. Du är bäst!!
Kommentarer
Postat av: Maria
Vad härligt att du har haft det bra under Spring Break gumman! Och bra att ni äntligen pratade ut ordentligt. Ibland är det allt som krävs :)
Postat av: My
Tack för att du delar med dig :)
Trackback
