Jade is back from Wisteria Lane!
Nej, inte riktigt.. men nästan. För nu är jag hemma från Manda's house. Det är verkligen som Wisteria Lane, sjukt mysigt. Deras hus är världens finaste, man känner sig som en prinsessa. Hela grannskapet (eller vad tusan det nu kallas på svenska!) är så typiskt amerikanskt och desperate housewives, all the drama ska vi inte ens tala om!
Jag älskar Amanda, hon är en så fin vän så jag blir alldeles tårögd. Vi gör alltid en massa fina saker tillsammans. Igår så var vi först på matcherna, sedan åt vi på Wendy's! Jag älskar Wendy's. Vi har rätt lika smak, för vi åt precis samma sak, bara en sådan sak.
Sen drack vi saft hela kvällen och halva natten, spelade barnsliga kortlekat och lekte "Never ever have I ever" (alltså, Jag har aldrig!), det var inte bara vi alltså. Men vi bland annat. Saften var god och vi somnade som prinsessor båda två. Imorse när vi vaknade (alldeles för tidigt för vi hade träning 10.00), såg båda alldeles nyvackna ut, vi lagade god frukost, drog på oss shorts och begav oss sakta men säkert iväg till träningen. På vägen så klagade vi över regnet, vi sprang genom parkeringen och larvade oss hela tiden. Vi sjöng ikapp till världens bästa låten i bilen, klagade över att folk inte kan köra ordentligt, snackade minnen och hade allmänt roligt.
Jag vill bara krama om Amanda hela tiden, kan liksom inte få ihop tillräckligt hur mycket jag tycker om henne. Ikväll skulle vi ha setts, men i protest mot det dåliga vädret så tänker vi sitta hemma istället. Jag hoppas att vi alltid kommer vara vänner, AmandaPoo & Jag.
Det regnar här i OC idag, ja oj vad det regnar.. det är varningar på tv och folk uppmanas att stanna inne. De säger att det är KRAFTIGT regnfall, det är det inte alls.. det regnar bara, helt vanligt. Det är helt okej att gå ut tycker jag, men jag är mest sugen på att vara hemma. Det är rätt mysigt med regn ibland. Jag la mig i sängen och tittade ut genom mitt fönster, regnet föll vackert och det knastrade härligt. Ni vet så där mysigt, så man bara vill blunda och lyssna. Så var det idag!
Jag tror jag ska kolla på Superbad snart, igen! Den är riktigt rolig. Jag har fått en riktig riktig (dålig?) High School humor, men det är väl så det ska vara.. på tal om High School, i veckan blev jag röstad till "Most school spirit" & "Best Smile" i hela skolan, jag blev väldigt glad! Så fick jag reda på att jag är en "Honor Student", jag är mäkta stolt över mig själv måste jag få säga. För att vara Honor student måste man ha minst A i alla ämnen, så det har jag. Det känns bra, nu ska jag bara hålla det uppe ändå till graduation, så det så.
På tal om graduation, det börjar kännas lite jobbigt - fast samtidigt så ser jag fram emot det.. Det känns väldigt "på både gott & ont". Jag har blivit tillfrågad av rektorn att hålla ett tal, jag antar att jag ska göra det alltså. Jag är nästan redan nervös, fast ändå inte. Det ska bli jobbigt att lämna alla, alla ska vidare till olika College's och jag ska väl tillbaka till Sverige antar jag, det gör ont att skriva. Det kommer liksom aldrig bli samma sak. Men BA's Class of '08 kommer alltid finnas i mitt hjärta, det kan jag nästan garantera.
Så kul jag har haft, och det är inte över än. Jag är så otroligt tacksam för allt jag fått uppleva, och för alla jag träffat här. Alla ifrån älskade vänner som Amanda, till oskyldiga flirtar med söta football pojkar. Jag ångrar ingenting. Jag är tacksam över allt jag fått uppleva, allt ifrån milslånga exams i skolan, till den finaste kyssen i hela mitt liv. Det ni.
Det låter nästan som om mitt liv är över, men det har ju knappt börjat. Men man ska leva varje dag som om det vore den sista, det kan jag garantera er att jag gör. Jag älskar mitt liv och uppskattar det, otroligt mycket.
Jag funderar på att ta ett långt bad i Jacuzzin, ta på mig min skönaste Victoria's Secret pyjamas, lägga mig i min sköna säng och kolla på en riktigt bra film, eller bara slå på radion på låg volym och lyssna på medans regnet smattrar mot mitt fönster. Jag uppskattar livet, minsta lilla sak.
Jag är så tacksam att jag inte kan få ner det i ord, jag antar att det är därför jag försöker i bloggen, för att liksom ge hela världen möjligheten att se. Fast hela världen inte läser min blogg, men i alla fall.
I thank You, for everything I have in my life. God Bless!
Du får inte trivas så bra att du inte kommer hem till oss, gumman!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, du skriver så grymt bra :)
