Jade - direkt från USA

Jag sitter i skolan och fick precis ett mail, nu kan jag knappt halla tarara inne langre. Det vattnas i ogonen och det blir inte lattare att jag skriver om det!

Min forsta finaste alskade ponny har blivit avlivad, det var min allra basta van. Den som tanker "det ar ju bara en hast" behover inte kommentera, eller inte ens lasa for den delen.

Zavona var min allra forsta ponny. Jag onskade mig en ponny nar jag fyllde ar, jag skulle fylla 11 ar tror jag och jag visste inte alls vad jag skulle fa i present. Jag sa till pappa att jag onskade mig en ponny, tror det ar nagot som alla sma flickor har onskat sig!

Jag har alltid alskat hastar och ridit sedan jag knappt kunde ga, likasa har mina foraldrar gjort. Pappa hade en van som jobbade pa en ridskola i Nacka, en sommardag (fore min fodelsedag) sa sa han att vi skulle aka nagonstans. Vi akte utanfor tullarna till Velamsund, Nacka. Vi motte pappas van Ann och hon visade oss in i ett stall. I en liten liten spilta stod varldens sotaste ponny, hon var lite stor tyckte jag, var brun och hade mork burrig man. Jag stod bara och tittade pa henne, medans pappa & Ann pratade. Sedan sa skulle jag provrida henne, jag var sa lycklig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Fixade, sadlade och gjorde klart henne - sedan gick vi ut pa sandbanan. Ann sa att hon inte passade som ridskoleponny langre, jag vet inte riktigt utav vilka anledningar men i alla fall. Hon hade visst bockat mycket och sa, varit lite olydig.

Sa kom vi ut pa sandbanan, jag tyckte hon var varldens finaste. Den dagen kande jag mig som varldens basta ryttare, for hon var sa fin. Sedan hoppade vi, jag hoppade det hogsta jag nagonsin hoppat i hela mitt liv, de ma ha gatt lite halvtaskigt - men det kandes som om jag flog fram!

Nar vi var klara var jag annu gladare, det har var min ponny, det kande jag direkt. Vi letade hus utanfor stan och flyttade till Taby, dar fann vi aven Prastgardsstallet.  Snabbare an jag hade vantat mig var det bestamt att jag skulle fa en ponny, min allra forsta ponny - Zavona, nagon som kom att bli min sjalsfrande.

Alla fina dagar med Zavona skulle jag kunna skriva en bok om, minst en bok - jag skulle kunna skriva minst tusen. Min karlek till Zavona ar nog den finaste jag nagonsin upplevt. Jag alskade, alskar och kommer alltid att alska den ponnyn med hela mitt hjarta.

Sommardagen da Zavona skulle komma till mig kom allt narmare, jag minns att jag var sa glad att jag inte visste vad jag hette ungefar. Zavona skulle bo i blaa stallet, sa som jag fixat med hennes box och allt hon behovde. Jag visste att jag skulle kunna ge Zavona ett finare liv an det hon haft pa ridskolan.

En stor, fin box i ett stall 'pa landet' och stora fina hagar, att ga i hela dagarna.

Nar Zavona kom var hon precis som jag tankt mig, envis och men anda rar. Kan inte rakna alla ganger jag ramlat av, hon bockat av mig eller nagot - men det gjorde ingenting, jag alskade den ponnyn villkorslost. Det var med Zavona jag tavlade for forsta gangen, i bade dressyr & hoppning. Det var med Zavona jag larde mig det mesta jag kan om livet. Jag larde att alska, vara ledsen, arg, sur och allt jag kan tanka mig. Med Zavona har jag gjort allt. Ridit barbacka pa sommaren, galloperat i skogen, ramlat av pa banan, tavlat i dressyr, varit med i maskeradhoppning. Allt allt allt allt allt. Det var i Zavonas man jag kunde grata, det var i hennes ora jag kunde viska mina hemligheter och det var med henne jag kunde skratta hogt, och hon knuffade tillbaka.

Jag kunde krama om henne i timmar, eller sitta ner i hennes box medans hon knuffade pa mig med sin mjuka mule. Det var henne jag ville se varje dag efter skolan, varje varje varje dag ville jag vara dar hos henne.

Zavona var nog den busigaste ponnyn jag kan tanka mig, pa alla satt. Men det gor inget. Hon bockade, sparkade bak ut, stannade framfor hinder och stannade mitt pa dressyrbanan, men det gjorde ingenting det heller.

Vi blev placerade i varat forsta klubbmasterskap i hoppning, det var ingen som trodde vi skulle bli det - men jag trodde pa oss hela vagen, en andra plats som kandes som om jag vunnit OS.

Nu ska jag kila, jag kanner inte for att skriva ett endaste ord till just nu, jag kanner for att lagga mig i  min sang och grata, eller kolla pa bilder pa Zavona.

Min allra allra finaste van som jag alltid kommer alska, det gor ont i hjartat att jag inte kunde vara dar nar du somnade in min allra basta van. Jag alskar dig sa mycket, hoppas du har det fint i himmelen nu med Dixon och alla andra. Jag vet att du njuter av Trapalandas evigt grona angar!