Jade - direkt från USA

Idag har inte varit världens bästa dag. Det har varit lite, lite mer kanske, tårar. Jag vet inte riktigt varför, men ändå så vet jag typ. Deprimerad är jag inte, det skulle vara helt fel ord. Men jag är fylld med känslor typ. Både glada, och ledsna.

Jag var i skolan idag, för att fixa med lite papper. Det var så tomt på något sätt, det mesta var nertaget från väggarna, det var inte så mycket elever där, cafeterian var tommare än vanligt - inget var som det vart helt enkelt. Så har studentpresenter och gratulationer börjat droppa in. Nu är slutet rätt nära. Väldigt nära.

Så var det tårar av alla möjliga anledningar. Det vara bara en sådan dag. Skulle egentigen svänga runt på stan lite, men det blev bara en snabbis dit och hem igen. Sedan sov jag ett par timmar, så det känns bättre nu.

Det finns så många hjärtan som jag saknar just nu, som jag längtar efter och som jag vill ha här. Eller så vill jag vara där. Men ändå så skulle jag allra helst vilja ha er på samma gång. Det bästa av det bästa liksom. Fast det går ju inte så klart, men det vore bra fint.

Fast så var det mycket glädje också, bland alla tårar. För alla fina människor jag har i mitt liv, för all finfinfinfina älskade vänner jag snart kommer krama om igen, för att jag har världens bästa pappa och världens bästa vänner. Många säger att jag är så glad hela tiden, men det är ju tack vare er också. Ni är ju så fina! Hur kan inte vara glad när man är med er? Eller när man bara har er i hjärtat. Det ger liksom ett rus i hela kroppen att veta hur fina ni älskade vänner är.

I sommar så ska det bli lite som vanligt igen. Vi kommer ses igen, och tårarna kommer säkert rinna igen. Men det gör inget, man behöver släppa allt ibland. Bara för att jag jämt är glad, betyder det inte att jag aldrig är ledsen. I sommar ska vi äta alldeles för mycket hallonpaj på L'ang (som vi sedan inte ska ha ångest över när vi ska dra på oss bikinin för att lapa sol), vi ska ha filtar och jordgubbar i humlegården, vi ska umgås och ha kul. Det vill jag i alla fall. Så länge jag får vara med er så är jag glad. Ni är ju underbara. Fast det gör mig lite orolig att jag inte vet hur det kommer vara när jag kommer hem. Jag har ju varit borta så länge nu, fast samtidigt så har det gått fort också - eller hur?

Att tiden går fort gör att man måste ta vara på den ännu mer. Man måste ta vara på varenda sekund. Så tänkte jag idag när tårarna rann och jag var lite ledsen, då tänkte jag på allt fint. Tänk om jag aldrig hade fått uppleva allt det här? Då grät jag istället för jag var lycklig över det, ska man gråta behöver man ju i alla fall inte spilla tårarna i onödan. Nu är allt bra igen! Jag har ätit grillat till middag, men god sallad och trevligt sällskap. Det är fint.

Nu tror jag ska ta vara på tiden, gå ut en sväng och doppa tårna i vattnet. På tal om vattnet, vi har världens sötaste sköldpappa här. Den simmar runt och ibland så sticker den upp huvudet och liksom simmar närmare. Så söt är den. Ska ta med kameran, så kanske jag kan fånga den lilla rackaren på bild.

På tal om den, den måste vara väldigt glad. För den sticker upp huvudet mest hela tiden, har en liten "pond" att simma runt i - den verkar njuta av livet helt enkelt. Det känns liksom lätt för den lilla sköldpaddan att leva - så bekymmerlöst, men vad vet jag egentligen? Men på något sätt så ser man bara lycka i ögonen så där, på en så liten figur.

Oj, vad mycket svammel. Nu ska jag hämta kameran tror jag, och ta lite bilder. Eller så ska jag bara somna i soffan. Vi får se vad som känns rätt. Hoppas eran vecka har börjat fint!! Ni är så fina, mina underbara läsare.