Ni är så fina
Min dator gör lite som den vill, i alla fall det trådlösa nätet. Så därför gick det inte att blogga på ett tag, är glad att jag fått upp det jag fått upp hittils. Bilder på yearbooken har jag tagit, men det går inte att ladda upp! Såklart.. haha. Har funderat på bilddagboken, precis som någon läsare sa, så vi får se vad som händer med bloggen i framtiden.
Tycker ni jag ska fortsätta blogga även efter USA förresten? Ni får lov att säga vad ni tycker, annars tänker jag bestämma själv. haha.
Det blev för övrigt lite ändrade planer i veckan. Inget Florida ser det ut att bli, vilket känns helt okej - så det är ingen fara. Foten gör fortfarande lite för ont, så vill jag inte att pappa ska köra hela vägen heller. Så har vi någon slags fest imorgon, 'for the Senior Class of 2008' - det är ju vi då alltså, man måste inte gå. Men efter rektorns lilla tal så känner jag bara att jag måste, för vi är ju the honor guests eller vad hon sa. Men i alla fall. På tal om pappa så är han här, älskade finaste underbaraste käraste pappa. Min pappa är bäst i hela världen, ni har ingen aning! På riktigt nu alltså.
Idag har vi solat, läst svenska tidningar, ätit knäckebröd med kaviar, ätit marabouchoklad och lösgodis. (Hej Beach 2008!) En massa fint helt enkelt. Pappa beklagade att vi inte kom iväg till Florida, så länge jag är med honom är jag nöjd. Han är världens finaste människa, det finns ingen jag älskar som pappa!
Imorgon ska vi nog shoppa, jag känner egentligen inte för att gå så mycket på min fot - men vad ska man göra? Jag ska försöka hitta en söt klänning inför imorgon kväll hade jag tänkt, gärna något man inte behöver ha klackar till. Jag har ju som sagt redan ont i foten. På tal om klackar så säger pappa att jag blivit ännu längre, de påstår att jag är närmre 180 centimeter lång.. kan det verkligen stämma? Nog för att jag alltid varit lång, men i alla fall - det här verkar ju lite extremt. Vi får se hur det ser ut när jag är tillbaka bland centimetermått, just nu är jag bara förvirrad. Inte för att det egentligen spelar roll, men i alla fall.
Jag ska lösa lite Sudoku nu tror jag (hundra år efter alla andra, jag vet.. haha) och sedan sova. Eller så sover jag bara, det är också rätt skönt.
Jag älskar mitt liv, idag älskade jag det ännu mer. När min marabou choklad smälte i handen på mig och kinderna blev rosenröda av solen. När knäckebrödet fanns på min frukostbricka lös jag upp likt solen genom mina persienner. Mitt liv är så underbart, och jag bara älskar det!
Förresten!! Sommaren ser rätt spännande ut, har ett projekt på G. Det kommer bli grymt!!
Vänner, jag saknar er. Jag behöver er. Det gör mig alldeles galen att vara så här långt ifrån. Önskar ni kunde vara här hos mig. Eller jag där hos er. Ni betyder så mycket att det gör ont i hjärtat. Men vi ses i sommar. Ni har väl inte glömt bort mig? Ni är bäst. Bäst. Bäst. BÄST.
Jag har inte, inte, inte glömt dig! Saknar dig så! Jag hoppas att du har massor av tid att ge mig så fort du kommer hem!
Jade! Winnerbäck (m.fl.) på Zinken 9/8 kl 18! Vad sägs?
klart du måste fortsätta blogga efter. iallafall en "stund" =D haha
Jag tycker definitivt att du ska fortsätta blogga efteråt, om du har lust! :D
Jag skulle gilla jättemycket om du fortsätter ett tag, kommer bli svårt att bara släppa ditt liv nu när man har följt dej så länge., men gör det som känns bäst så blir allt bra :)
självklart vill vi ha updates när du är i Sverige också :D
Har följt din blogg länge nu och det är spännande att följa ditt liv i USA. Har aldrig kommenterat innan så kände kanske att det vore dags för det nu :) Jag tycker absolut att du ska fortsätta blogga när du kommer till Sverige igen. Jag lyckas alltid få ett leende på läpparna när jag läser din blogg, din glädje smittar verkligen av sig. Jag förstår inte hur du lyckas, men du är grym!
